Reportagearkiv

Litteraturlista Pelle Oskarsson

http://pelleoskarsson.webgain.se

Foto: Pelle Oskarsson

1.) Pelle Oskarsson 2.) Pelle Oskarsson 3.) Pelle Oskarsson 4.) Pelle Oskarsson 5.) Pelle Oskarsson

www.caliber.se

Inga Kommentarer

Text: Pelle Oskarsson

Tidningen Vi 2000

Den svenska kärnkraften går med brakförlust. Över 3,5 miljarder kronor minus förra året. Förklaringen är enkel. Sedan elmarknaden släpptes fri är marknadspriserna betydligt lägre än kostnaderna för produktionen. Trots det redovisar ägarna vinst och staten betalar miljardbelopp i skadestånd för avvecklingen av Barsebäck. Hur går det ihop? Ja det kräver utan tvekan en och annan halsbrytande räkneoperation.

Det är en klarblå vintermorgon. Rimfrosten gnistrar på den skånska slätten och det är nästan helt vindstilla.

Långt därborta i soldiset kan man ana konturerna av Barsebäck. Sveriges sämst placerade kärnkraftverk. Två mil från Malmö, tre mil från Köpenhamn. En region med drygt en och halv miljon innevånare inom bara några mils radie.

Stämningen på företaget är dämpad sedan man fått dra in driften vid verkets första reaktor. Men samma dag som vi är på besök rapporteras det om nya danska protester sen det blivit känt att företrädare för Barsebäck uttalat sig om att man hoppas kunna driva den andra reaktorn vidare till 2017.

Företagets informatör möter oss i entrén och vi tar en rundtur på anläggningen. I reaktorhallen är laddmaskinen i full gång med att flytta om bränslestavar för att förbereda slutförvaringen av den stoppade reaktorns radioaktiva avfall.

- Det är en enorm kapitalförstöring att lägga ned ett så här väl fungerande kärnkraftverk. Den här reaktorn hade utan vidare kunnat drivas vidare i minst 15 år, säger Johan Aspegren, informationschef på Sydkrafts koncernstab.

Kanske det. Men till vilket kostnad?

Förra året stod Barsebäcks reaktorer still i sammanlagt sju månader för reparationer – reparationer som kostade flera hundra miljoner kronor och återigen gjorde produktionen dyrare än beräknat.

- Ett gammalt kärnkraftverk är som en gammal bil. Det är inte säkert att det är billigare att köra än ett nytt. Det beror på hur mycket som går sönder och vad det kostar att reparera. Reaktorägarna talar om en teknisk livslängd på 40 år. Men den ekonomiska livslängden för flera av de svenska reaktorerna är i praktiken redan passerad, menar Tomas Kåberger forskare i fysisk resursteori på Chalmers som i många år granskat energisystemets utveckling.

Förra året producerade de svenska reaktorerna närmare 70 miljarder kilowattimmar el. Enligt ägarna var kostnaden för elproduktionen

17-20 öre per kilowattimme – samtidigt som genomsnittspriset på elbörsen var mindre än 12 öre. Enligt normala företagsekonomiska kalkyler motsvarar det en förlust på lågt räknat 3,5 miljarder kronor. Flera hundra miljoner kronor minus per reaktor jämfört med priserna på elbörsen.

Varför drivs då reaktorerna vidare?

- Eftersom det är en bra affär. Elförsäljningen täcker kostnaderna för driften mer än väl, hävdar Johan Aspegren på Sydkraft.

Och så ser det också ut i kraftverkens årsredovisningar. Officiellt gav driften vinst eller gick jämt ut förra året.

Men vem köper el 40-70 procent dyrare än marknadspriset på elbörsen? Vem vill betala ett överpris på flera miljarder kronor?

Ingen frivilligt naturligtvis. Men ibland är det svårt att dra sig ur en dålig affär.

Innan elmarknaden avreglerades drog kärnkraften in mångmiljardbelopp. Men samtidigt som marknadspriserna rasat har kraftverken krävt allt fler reparationer och blivit allt dyrare i drift.

Med dagens elpriser är det egentligen omöjligt att driva de svenska reaktorerna vidare som självbärande ekonomiska enheter och i bland annat i USA, Tyskland, Storbritannien och Kanada har redan flera kärnkraftverk lagts ned på grund av bristande lönsamhet.

Men att realisera en förlust på några miljarder kronor har aldrig varit lätt. Investeringarna i anläggningarna är redan gjorda och idag är det i stort sett ingen som vill betala för att ta över driften.

- I den senaste stora kraftaffären där den finska kraftkoncernen Fortum köpte svensk och finska vattenkraft och kärnkraft för 16 miljarder visar priset att det i stort sett bara vattenkraften man betalade för. Kärnkraftverken är inte värda mycket idag, säger Tomas Kåberger.

Reaktorägarna hoppas att elpriserna ska stiga igen eller att man ska få hjälp av staten att för att avveckla förlustbolagen. För att hålla liv i de blödande kärnkraftverken har man skapat sin egen lilla planekonomi där ägarna köper upp reaktorernas elproduktion till ett pris som täcker produktionskostnaderna. Den förlustaffären subventioneras genom att bolagen istället tar ut lägre vinst för sin försäljning av billig vattenkraft.

En del av de rörliga kostnaderna för driften döljs genom att reparationer redovisas som värdehöjande investeringar i bokslutet. Men faktum kvarstår. Samtliga kärnkraftsjättar på den svenska elmarknaden – Vattenfall, Sydkraft och Birka Energi använder samma taktik. Billig vattenkraftproduktion får hålla den dyra produktion från kärnkraftverken under armarna.

En annan orsak till att reaktorägarna hävdar att kärnkraftsproduktionen går med vinst är att man både är kraftproducenter och leverantörer till egna slutkunder där det hittills gått att ta ut ordentliga överpriser. Men i takt med att allt fler elkunder utnyttjar den fria elmarknaden och pressar sina elpriser till nivåer långt under kärnkraftens produktionskostnader blir den kalkylen allt svårare att försvara.

Grundproblemet kvarstår – i förhållande till de priser som reaktorägarnas elhandelsbolag skulle få om de köpte sin kraft till marknadspriserna på elbörsen är kärnkraftsproduktionen en rejäl förlustaffär.

Det handlar om en knepig balansgång mellan att slippa erkänna förlusten av redan gjorda investeringar och de kostnader man har för att driva kraftverken vidare.

Reaktorägarna sitter i en rävsax. Normala företagsekonomiska kalkyler säger att det vore bättre köpa el på elbörsen istället för att äga kärnkraft.

Samtidigt är gamla skuldtyngda kärnkraftverk mycket svåra att sälja.

- Så länge vi har kostnadstäckning för de rörliga kostnaderna i produktionen är det lönsammare att köra kraftverken för fullt än att ställa av driften. Men visst, på lång sikt är det ingen vidare affär att driva kraftverken vidare om vi inte får ordentlig täckning också för våra fasta kostnader, säger Johan Aspegren.

Men när Sydkraft talar om fasta kostnader räknar man in kostnader som reparationskostnader och löner som man skulle bli av med om man lade ner driften.

- Det finns flera motiv för ägarna att driva kraftverken vidare. Det första är en gammal dröm om att elpriset ska stiga. Den har hittills inte infriats. Den andra är att man vill slippa sätta igång att betala de verkliga kostnaderna för rivning och avfallshantering. Men viktigast är kanske att man väntar på att skattebetalarna ska betala några miljarder till det bolag som stänger nästa olönsamma reaktor också, säger Tomas Kåberger.

Pelle Oskarsson

  

Dyr eller lönsam avveckling?

av Pelle Oskarsson

Energiuppgörelsen mellan staten och Sydkraft innebär att staten betalar 5,3 miljarder kronor för avvecklingen av Barsebäck 1. En ersättning som betalas ut dels i form av ägarandelar i kärnkraftverket i Ringhals, dels som ersättning för merkostnader som man anser orsakas av stängningen av den första reaktorn.

- Sydkraft fick alldeles för bra betalt. Ägarna får ersättning för uteblivna vinster under 15 år. Det är unikt i svensk skadeståndsrätt och leder till orimliga konsekvenser om man ska tillämpa det i också på det övriga miljöområdet, säger Göran Skogh, professor i nationalekonomi vid Linköpings Universitet.

För att undvika den kostnaden kunde staten istället tillämpat normala skadeståndsregler som resulterat i betydligt lägre ersättning eller ingen ersättning alls. Nu får skattebetalarna ta smällen, menar Skogh.

- Kraftföretagen har vetat om att det fanns en påtaglig risk för att kraftverken kommer att avvecklas ända sedan folkomröstningen 1980 men inte vidtagit några åtgärder för att begränsa skadan, vilket krävs om man ska få full ersättning.

Istället fortsatte man att investera.

- Om man måste använda sig av expropriation ska ersättningen kompensera för förlusten så att inte ägarna drabbas. Men ersättningen får inte vara så stor att tvångsinlösen blir attraktivt. Här har Sydkraft utan tvekan gjort en mycket bra affär, säger Göran Skogh.

Andra analyser av överenskommelsen betecknar kostnaden som relativt rimlig om man också går vidare med avvecklingen av reaktor två.

Enligt energiöverenskommelsen från 1997 ska Barsebäck 2 stängas till sommaren 2001. Ett krav är dock att energieffektivisering och/eller nya kraftkällor täcker energibortfallet på drygt 4 miljarder kilowattimmar.

En snabb stängning skulle göra att staten spar i storleksordningen 200 miljoner kronor om året som man har lovat att betala ut i kostnadstäckning för de merkostnader som Barsebäcksverket anses ha för att driva en reaktor istället för två.

Statsminister Göran Persson tror att det målet kommer att vara uppnått inom ett till två år. Ledningen för Barsebäck planerar dock för fortsatt drift till 2007 eller 2017.

Pelle Oskarsson

Globalt tvärstopp

av Pelle Oskarsson

Sedan Tjernobyl och kärnkraftsolyckan i Harrisburg har inga nya kärnkraftverk beställts i USA och Kanada. Italien och Österrike stoppade utbyggnaden när man precis kommit igång och i Tyskland vill regeringen avveckla minst ett kärnkraftverk före 2002. Men där är regeringen inte beredda att betala någon ersättning.

Kärnkraftsindustrin är splittrad. Några företag med Sydkrafts tyska huvudägare Preussen Elektra ( Veba) i spetsen uppges vara intresserade av en bytesaffär som skulle gå ut på att fyra äldre kraftverk kan stängas inom tre år om regeringen i gengäld lovar att tillåta fortsatt kärnkraftsproduktion i återstående anläggningar.

På de flesta håll runt om i världen läggs det nu ner fler reaktorer än det byggs. Utbyggnad pågår först och främst i Asien och i det gamla Östeuropa medan Västeuropa och USA avvecklar. Till och med kärnkraftstillverkaren ABB har sålt sin kärnkraftsverksamhet i brist på beställningar.

Totalt finns det drygt 400 kärnreaktorer runt om i världen.

Pelle Oskarsson

  

Få har pressat sitt elpris

Av: Pelle Oskarsson

Ännu så länge har bara en bråkdel av elkunderna som utnyttjat den nya konkurrensen på elmarknaden för att sänka sina elpriser och ännu färre har bytt leverantör.

Majoriteten av kunderna fortsätter alltså att betala ett långt högre pris än man behöver – trots att man som småkund kan spara hundralappar eller till och med tusenlappar varje år genom att byta elleverantör eller genom att kräva sänkt pris från sin ordinarie leverantör.

Som kund kan man också välja bort el från kärnkraft och fossileldade kraftverk genom att ställa krav på sin elleverantör.

Elavtal som är märkta med bra miljöval revideras årligen för att kontrollera att leverantörerna bara använt förnyelsebar el för de miljömärkta leveranserna.

Pelle Oskarsson

 

Världstoppen i elförbrukning

av: Pelle Oskarsson

Svenskarna konsumerar mer än dubbelt så mycket el per capita som tyskarna och nästan tre gånger så mycket som danskarna. Samtidigt har vi tillsammans med Norge och Kanada världens rikaste vattenkraftstillgångar.

Vattenkraften står för närmare hälften av Sveriges elproduktion. Kärnkraften som svarar för omkring 45 procent av produktionen skulle kunna avskaffas helt om vi minskade vår förbrukning till tyskarnas och danskarnas nivå.

Enligt Nutek (numera Energimyndigheten) kan Sveriges elförbrukning minskas i en omfattning som motsvarar 3-6 reaktorer genom lönsamma investeringar i energisnål teknik och effektivare energianvändning.

En hög andel villor med eluppvärmning är bara en del av förklaringen till den höga elkonsumtionen. De traditionellt låga elpriserna i Sverige gör att det slösas mycket i onödan i industrier och industriprocesser. Professor Björn Karlsson vid Linköpings Universitet har visat att en Volvofabrik i Belgien bara drar hälften så mycket el som en Volvofabrik i Sverige och skillnaden beror på slarv med ljus, tryckluft, ventilation och annat.

Beräkningar av sysselsättningseffekterna vid en svensk kärnkraftsavveckling visar att omställningen av energisystemet kan skapa 15.000-20.000 nya svenska arbetstillfällen inom bland annat byggbransch, skogsbruk, jordbruk och industri. Då är de arbetstillfällen som försvinner inom kärnkraftsindustrin borträknade.

I Kalifornien uppskattar energikommissionen att närmare 30.000 nya arbetstillfällen skapats genom de omfattande satsningarna på alternativa energikällor.

Pelle Oskarsson

Reaktorägarna behöver bara försäkra sig mot en mycket liten del av kostnaderna för en kärnkraftsolycka. Vid större olyckor tvingas staten och de drabbade stå för kostnaden. ( Olyckan i Harrisburg beräknas lågt räknat kosta 16-32 miljarder kronor. Kostnaderna för Tjernobylolyckan beräknas till omkring 3000 miljarder kronor.) Kärnkraftskritikerna brukar hävda att det utgör en dold subvention av kärnkraften.

Pelle Oskarsson

Caliber

 

www.caliber.se

www.caliber.zoomin.se

  

Inga Kommentarer

Lämnar det sjunkande skeppet
 

av Pelle Oskarsson
 
 Deras föräldrar blev fattigpensionärer och deras barn och barnbarn socialbidragstagare. Själva blev de miljonärer. Nu när det svenska smörgåsbordet är rensat och välfärden raserad packar fyrtiotalisterna resväskorna för att flytta utomlands där skatterna är lägre och spriten billigare.
 
”Härligt” – utropar en gemytlig dansksvensk i röd sportskjorta och improviserar några eleganta danssteg på stranden framför en av barerna på den spanska sydkusten.
Lite längre bort spelar fyra herrar boule och bakom ett vindskydd ligger en grupp svenskar i femtioårsåldern och solar sig.
- Varför frysa i Sverige om vi kan ha det varmt och gott här, säger Lena Karlsson, 58 år som flyttat hit från Stockholm tillsammans med sin man.

Täta pessimister
Åttio procent av det samlade förmögenhetsvärdet i Sverige ägs av åldersgruppen över 50 år. Förmögenheter som beräknas uppgå till mellan 1500 och 2000 miljarder kronor.
Samtidigt sjunker generationens förtroende för den svenska välfärden.
Tre fjärdedelar av fyrtiotalisterna och de äldre femtiotalisterna tror att den sociala tryggheten och pensionerna kommer att försämras. En klar majoritet tror att arbetslösheten kommer att öka.
I den dallrande ekonomin gäller det att se om sitt eget hus på ålderns höst. Hundratusentals fyrtiotalister och äldre femtiotalister planerar att flytta utomlands när de går i pension.*

Varmt och billigt

- Har man lite pengar på banken och en bra pension halverar man skatten genom att flytta hit. Priserna har ökat men det mesta är fortfarande billigare än hemma och vi lever bra bara på den skattsänkning vi får genom att bo här, säger Bengt-Arne Johansson pensionerad general som redan flyttat till södra Spanien tillsammans med sin fru.
Vi träffar Bengt-Arne på svenskklubben Club Nordicó i Fuengerola mitt emellan Malaga och Marbella på den spanska sydkusten.
Här är klimatet behagligt även på vintern. Solen värmer skönt och palmerna vajar i den milda medelhavsbrisen. Området är berömt för sina 320 molnfria dagar per år.
- Vi hade otur i början och blev lurade på några hundra tusen kronor i en lägenhetsaffär. Men nu har vi hittat en ny fin lägenhet med pool, balkong och trädgård i ett lugnt område, berättar Bent-Arne, som har en bra pension på 33 000 kronor i månaden. 

Enklare

Tillsammans har Bengt-Arne och hans fru närmare 10 000 kronor mer i månaden över efter skatt som residenter i Spanien jämfört med vad de skulle ha om de bott kvar i Sverige. Och allt har blivit mycket enklare genom EU.
Spanskt medborgarskap behöver man inte längre. Som EU-medborgare räcker det med att man mantalsskriver sig i Spanien för att få skatten sänkt till de spanska nivåerna.
- Lägenheten kostade en slant. Men månadsavgiften är bara några hundralappar. Dessutom är sjukvården modernare och bättre än i Sverige. All medicin och läkarvård är gratis för pensionärer, berättar Bengt-Arne.
Han råder dock inte svenska folkpensionärer med knaper ekonomi att flytta hit.
- Det lönar sig först när man har en pension en bit över 170 000-200 000 kronor per år. Innan dess betalar man inte så mycket skatt i Sverige heller och så har man ju inte rätt till bostadsbidrag här nere.
Fyrtiotalisterna och femtiotalisterna är de sista generationerna som får sina pensioner finansierade genom de skatteintäkter som staten drar in från efterföljande generationer. Men Bengt-Arne ser det inte som ett problem att den yrkesarbetande befolkningen kostnader för pensionerna ökar om pensionärerna skriver sig utomlands för att sänka sin skatt.
- Nej det tycker jag inte. Skatten är ju till för gemensamma utgifter som vägar och skolor och sjukvård och de delarna utnyttjar vi ju inte längre i Sverige.

Revbenspjäll och lådvin

Bengt-Arne är nyvald ordförande i Club Nordicó. Ett litet tryggt Sverige i miniatyr. Här serveras svensk husmanskost varje lunch. En vaccineringssköterska har just varit på besök, bilprovningen har tittat ner, i närheten finns både svenska frisörer och bagerier och på dagordningen finns danskvällar, vinprovning och musikkvällar.
På menyn den här veckan finns allt från honungsglaserade revbensspjäll och ärtsoppa till bruna bönor och fläsk.
- Det är klart att man vill ta med sig en del av de bästa svenska traditionerna. Vi välkomnar särskilt spanjorer i föreningen. Men vi umgås nog mest med varandra trots allt, säger B-A Johansson.
Innanför ett draperi längre in i lokalen har ett halvt dussin äldre svenskar kurs i ”spanska utan grammatik”.
Trots att vi för ett lågmält samtal känner en av de skäggprydda herrarna ett oemotståndligt behov av att hyscha oss gång på gång. ”Hysssscccch, hysssscccch – vi försöker ha kurs här inne”.
- Äh, bry er inte om det. Han är bara sur för att det inte var han som blev vald till ordförande, skojar en förbipasserande glad man i 55-60-årsåldern som skjuter en ovanligt ful guldblänkande serveringsvagn med lådvin som en skottkärra framför sig genom lokalen.

Elektroniska transaktioner

Bara här på Costa del Sol, Andalusiens 20 mil långa kustremsa från Nerja i Öster till Manliva och Gibraltar i väster bor närmare 40 000 svenskar. Totalt räknar man med att omkring 60 000-70 000 svenskar bor hela eller delar av året i Spanien.
En gång i tiden beskrevs området som en fristad för bedragare och skattesmitare. Och det var ett populärt resmål för kronofogdemyndig-hetens tjänstemän som bodde på fina hotell, besökte en och annan bar och restaurang och bedrev en närmast hopplös indrivningsjakt.
Men nu är det inte längre så många som kommer hit med dubbelbottnade resväskor och travar med ovikta tusenlappar.
Valutaregleringen är sedan länge avskaffad, skattefriheten har ökat och det finns gott om svenska banker, advokater, mäklare och placeringsrådgivare som kan hjälpa till med alla nödvändigt transaktioner på ett helt lagligt sätt.

Ljusskygga

- Visst bor det en hel del rika svenskar här nere. Det borde man tänka på i Sverige när man utformar skattepolitiken. Staten förlorar säkert miljarder varje år på spaniensvenskarna, säger en av de få svenskar under sextio år som vi träffar under vår vecka på plats på solkusten.
Vi befinner oss på den exklusiva golfbanan ”Los Naranjos” som ägs av mångmiljonären, skånebyggmästaren och ”hockeygeneralen” Percy Nilsson.
Bakom de höga stenmurarna, stålgrindarna och vaktbolagens skyltar i villaområdet Nueva Andalucia kring golfbanan räknar man med att det bor omkring 4000-6000 svenskar.
Det kostar 960 kronor att gå en runda. Och klubbens 200 svenska medlemmar har fått betala en halv miljon kronor för sitt medlemskap.
 - Jag tror inte att det är så många av våra medlemmar som är intresserade av att prata mer er, säger den unge mannen som vi träffar utanför golfshoppen.
”Varför då? Det kan dom väl avgöra själva?”, säger vi.
- Jovisst, men titta på båtarna i hamnen, titta på husen och titta bilarna på gatan. Vilken prisklass är det? Skulle du ha råd med en bil för en miljon eller en båt för 12 miljoner? Det är ett sjukt samhälle här nere. Hälften av våra medlemmar är skattesmitare och bedragare som lurat till sig miljoner av staten. Det vore inte så övertänkt att ställa upp i svenska medier.

Pensionärsreservat

Vi tror att han skojar och bestämmer oss för att inte publicera hans namn eller bild eftersom det kanske skulle kunna leda till att han förlorar sitt jobb.
Men när vi går ut på golfbanan är det faktiskt ovanligt många som drar sig undan när de får syn på kameran. På driving range träffar vi en trevlig svensk man i 60-årsåldern med färglada golfbyxor som gärna pratar med oss, men han vill inte uppge sitt namn eller vara med på bild. Så länge vi inte kommer in på några personligare frågor är han pratglad.
- Jag trivs här. Men det har blivit lite av ett pensionärsreservat som inte lockar några ungdomar eller barnfamiljer. Det har blivit för dyrt att hitta någonstans att bo och har man inte råd att köpa en aktie i golfklubben kostar det en halv förmögenhet att ta en golfrunda med familjen. Jag har ett hus på Skaftö i Bohuslän också. Där sjuder det av liv. Här finns nästan inga ungdomar alls.
Golfkollegan Torsten Carlsson från Ängelholm har däremot ingenting emot att vi fotograferar hans imponerande golfsving.
 
 

Ljusskygg

- Äh, klart du ska vara med på bild, säger Torsten. Journalister från Göteborg. Det är väl kanon. Det kan bli ett bra porträtt i pressen.
- Det passar inte så bra, säger golfbyxan som inte vill gå in närmare in på om det är jantelagen, allmän blygsel eller trassel med myndigheterna som gör att han inte vill uppge sitt namn eller vara med på bild.
Christer Nerman och hans fru Agneta som driver golfrestaurangen på Los Naranjos tillsammans med sin son bekräftar bilden av en och annan ljusskygg klubbmedlem.
- Men det där är någonting som var mycket vanligare förr. Nu är det mest helt vanliga människor som jobbat hårt och haft möjlighet att spara lite pengar i aktier och fonder som flyttar hit för att få några bra år i solen, säger Christer Nerman.
Huspriserna i kustnära lägen på den spanska solkusten har stigit kraftigt. Ett litet radhus på 70-90 kvadratmeter kostar minst en miljon kronor. En fristående villa på 150 kvadratmeter med en liten trädgård och pool som inte ligger alltför långt från havet kan kosta 4-5 miljoner kronor eller mer.

Generationsskifte?

En av de stora frågorna bland svenskarna här nere är vad som kommer att hända med huspriserna nu – och om det kommer ett generationsskifte eller om de nya generationer som har möjlighet att söka sig till solen och värmen kommer att söka sig till billigare länder som Thailand och Turkiet.
- Fyrtiotalisterna är redan här. Visst kan det komma fler nu när de börjar gå i pension. Men om det ska bli en föryngring behöver vi också få hit femtiotalister, ungdomar och barnfamiljer, säger Christer Nerman.
Bengt-Arne Johansson menar att priserna i Spanien gått upp för mycket och att det kan komma ett prisras även om allt fler europeiska pensionärer väljer att flytta till varmare länder.
- I Frankrike är skatterna för pensionärer ännu lägre än här. Turkiet är betydligt billigare och i Thailand kan man få en fin villa på ett par hundra kvadratmeter med pool och stor tomt för 700-800 000 kronor. Här kostar ett likadant hus nästan tio gånger så mycket. Priserna har redan nått så höga nivåer att de yngre generationerna inte har råd.

Lediga

Bland vinhyllorna i en livsmedelsaffär i Nerja öster om Malaga träffar vi
Eva Lundkvist 61 år och Tage Lundkvist 60 år.
De håller med om att priserna är höga. Men har nyligen skaffat ett eget hus i ett område där de har mycket svenska grannar och har en del fonder och besparingar som gör att de kan vara lediga hela året. Eva jobbade tidigare på UD och Tage har passat på att nappa på ett generöst erbjudande om avgångsvederlag och avtalspension från Eriksson där han tidigare jobbade som ingenjör.
- Har man råd tycker vi att man ska passa på att göra någonting annat än att bara jobba hela livet. Visst saknar vi barnen ibland. Men vi kommer också att tillbringa en hel del tid i Sverige på sommarhalvåret och vid större helger, säger Eva Lundkvist.
 
 

Spansk-svensk turk

- Svenskarna här nere är ofta ganska tillbakadragna, berättar den gamle pensionerade idrottsläkaren Sabri Peközer som trots sitt turkiska namn är ungefär så svensk som en svensk äldre gentleman kan bli.
 Sabri kom till Sverige som nyutbildad läkare på femtiotalet och är en av pionjärerna inom svensk idrottsmedicin. Hans turiska läkarlegitimation godkändes inte i Sverige. Men Sabri vidareutbildade sig genom sjukgymnastinstitutet och i moderna alternativa behandlingsmetoder som chiropraktik och akupunktur.
Han skötte bland annat om friidrottslandslaget och skidåkarna i OS i Sarajevo och Lake Placid och hade en populär privat mottagning med lång kölista.

Fri

I mitten på 80-talet hade han tjänat tillräckligt med pengar för att ta med sig familjen och segla söderut genom Europa och Seine ut i Atlanten till Medelhavet för att trappa ner och bosätta sig i södra Spanien.
- Det var en enorm frihetskänsla, säger Sabri som representerar den äldre trettiotalistgenerationen som kom hit innan höghusen och bilköerna växte sig höga och långa.
Tillsammans med sin fru har han precis flyttat från ett centralt beläget hus närmare havet till en ny högt belägen villa i ett lugnt område med utsikt över Medelhavet och en vacker dal med spanska hus och trädgårdar.
 - Det byggdes och skränades alldeles för mycket där vi bodde tidigare. Men här är det lugnt och skönt. Grannarna mitt emot är bara är här några veckor om året. Det enda som stör är alla vakthundar som skäller så fort det passerar en lösdrivande hund.

Veteranbilar

Sabris fru Jorun bjuder på kaffe och en god nybakad sockerkaka. Sympatiska människor som känns lite ensamma i sitt stora hus.
- Våra barn och barnbarn hälsar på ibland. Men vi har inte så stort umgänge som vi hade tidigare. En och annan vän och bekant har gått bort och svenskarna här nere håller sig som sagt gärna lite på sin egen kant.
I hallen står en stor nyinköpt eldriven massagestol som Sabri behöver för att behandla en gammal ryggskada.
Vi guidas runt bland foton och minnen och i garaget under huset står ett par av Sabris 12 veteranbilar som han stolt visar upp.
En MGA av 1960 års modell och en Jaguar S-type, årsmodell 1966 med en 3,8 liters motor. Men också en Jaguar 2000 XK8.
-  Jag röker inte, jag dricker inte och jag spelar inte. Någon last måste jag ha, och jag älskar mina bilar, säger Sabri.
Nu var det dock ett ta sen han var ute och åkte med någon av sina klenoder.
- Trafiken har blivit alldeles för tät och jag har ju inte så många år kvar ändå, skämtar han.

Högervridna
”Höga priser, skatter, mörker, kyla, regler, politiker, jantelagen, tråkigt och stelt…” En enkätundersökning som genomförts av redaktionen på Sydkusten visar att en majoritet av spaniensvenskarna i Costa del Sol är hårda i sin kritik mot det gamla hemlandet. Man har i första hand lämnat Sverige för att njuta av klimatet, golfen, maten, lägre skatter och den spanska livsstilen. Man vill inte flytta tillbaka till Sverige och visar ett visst förakt för den svenska tråkigheten och stelheten.
- Det bästa med Sverige är cykelbanorna säger, en av de intervjuade.
Livet i Spanien upplevs som enklare och spontanare. Man rör sig mer på gatan, stöter på vänner och tar sig ett glas vin på en uteservering. Livsstilen är angenämare och livskvaliteten är högre. Men den spanska byråkratin och kriminaliteten beskrivs som negativ.
Lågt i kurs står svenska politiker, skatter och vädret. Men man längtar hem till sina barn och barnbarn.
- Spaniensvenskarna är traditionellt sett ganska högerorienterade och skeptiska till politiker och myndigheter. Men det har börjat lättas upp på senare år, säger tidningens chefredaktören Mats Björkman.
Bland spaniensvenskarnas intressen toppar golf, utflykter, strand, bad, restauranger och barer.
Men enligt sydkustens undersökning finns det inte bara pensionärer bland Spaniensvenskarna. 15 procent driver eget företag i Spanien och ytterligare 25 % arbetar.

Plastikkirurg

 Lars Böhlander som är 61 år och hans fru Aja som är ett par år yngre flyttade till Spanien redan för några år sedan och bor i en trevlig liten villa inte så långt från golfklubben Los Naranjas och Casinot i Puerto Bañus.
Lars är plastikkirurg och arbetar enligt ett roterande schema. Två veckor i Sverige och sex till åtta veckor i Spanien.
- Det blir en hel del ögonlocksoperationer och ansiktslyftningar, näsor och pannlyft. Men också en hel del fettsugningar och bröstkirurgi. Både förstoringar och förminskningar, och så finns det ju fall där det finns volym men det hänger för långt ner och man vill forma till det lite snyggare, säger Lars som dock klagar lite över att konkurrensen i branschen är hård och att lönsamheten inte är så hög som många tror.
Trots att pensionärerna dominerar på solkusten är det oftast yngre kvinnor och damer i 50-årsåldern som opererar sig, säger Lars Böhlander.
- Många äldre män skulle verkligen också behöva göra något åt sitt utseende för att höja livskvaliteten. Men de verkar tycka att de är tillräckligt snygga ändå.

Muntert liv?

På en strand ett stenkast från jetsetets lyxyachter i Puerto Baños sitter två till synes muntra män i sextioårsåldern och dricker Rosévin.
Lord Kent och Stig Helmer som de kallar sig är redan kraftigt berusade, glada och rödmosiga. En tesked solbränna och en matsked brännvinsnäsa.
- Hej! Får vi ta en bild?
 - Visst! Är ni från Sverige? Slå er ner jag bjuder! Jag är dalmas. Nästan svensk. Titta bara på skägget. Jag har jobbat på Gränges dalarna i många år. Nu säljer jag glasfasader, säger Lord Kent och berättar att han ska sälja sin lägenhet i Spanien och flytta hem till Danmark.
- Ni kan få den. Jag vill inte ha den. Jag är trött på den. Här är nycklarna. Ta den!
Kompisen som är fastighetsmäklare och vill göra sig en hacka på affären får någonting jagat i blicken och försöker hejda katastrofen genom kraftiga protester och yvigt viftande med armarna. Men Lord Kent lyssnar inte på det örat. Han talar omväxlande svenska, engelska och danska och säger att han har så gott om pengar att han inte behöver mer.
- Ni får den. Ta den. Ta den bara. Jag bjuder, ta vad ni vill ha.
Vi avböjer vänligt men bestämt och Stig Helmer sätter sig lugnad ner och häller lite vatten i rosévinet.
Kent är omväxlande glad och sorgsen. 
- Jag kan inte sova på nätterna. Min nya fästmö vill inte veta av mig och jag får inte träffa min son. Jag har inte druckit vatten på flera veckor jag måste ta tredubbel dos av dom här tabletterna för att kunna sova på nätterna, säger Lord Kent och viftar med en karta sömpiller.

Fogdar och snus

Lite senare på eftermiddagen träffar vi tre glada herrar i baren på den svenskspanska restaurangen Gambasol i utkanten av svenskkolonin i Nueva Andalucia. En lätt rödbrusig och två lite mer nyktert svenskt bleka.
- Ja, ni kommer väl inte från skattemyndigheterna, skojar den rödbrusige mannen som inte vill säga sitt namn.
- Ni får väl ringa upp bilregistret hemma och kolla upp mig. Någon av de dyra bilarna här utanför kanske är min och borde drivas in.
Restaurang Gambasol drivs av Johan Svensson och Nicklas Teodorsson som båda är 27 år. Och de är nöjda med att ha en kundkrets som är i övre medelåldern.
- Det ingår i vår affärsidé. Vi inriktar oss framförallt på fyrtiotalister över 55 år och pensionärer. Det är en köpstark grupp. Och vi har mycket stammisar som kommer tillbaka nästan varje dag och vet precis vad dom vill ha. Vill vi träffa människor i vår egen ålder går vi ut i Marbella.
Vägg i vägg med restaurangen ligger en svensk livsmedelsaffär med allt från Kalles kaviar och sill till svenska tidningar och illegalt svenskt snus. Snus som enligt EU:s regler egentligen inte får säljas utanför Sverige.
- Men det skriver ni väl inte någonting om va? Det blir så förbannat dyrt om man ska bli tvungen att flyga hem till Sverige varenda gång man blir sugen på en snus, skanderar rödnäsan.

 Pelle Oskarsson
 www.caliber.se

En tredjedel av Spaniensvenskarna tillbringar hela året i Spanien. Ytterligare 55 % tillbringar minst 4-6 månader i Spanien.
Två av tre Spaniensvenskar har bostad också i Sverige.
Hälften av Spaniensvenskarna är medlem i en golfklubb.
Tre av fyra Spaniensvenskar är ej yrkesverksamma eller pensionerade. Hälften talar mycket lite eller ingen spanska.
 
- Spanjorerna vill inte längre arbeta i servicesektorn. Väldigt många servitörer, hantverkare och affärsbiträden kommer från låglöneländerna i Sydamerika. En hel del av dem jobbar svart och spanjorerna i allmänhet har inte så där jättestor tillit för staten och myndigheterna eftersom man inte känner sig säkra på att skattepengarna används på rätt sätt, säger Mats Björkman, chefredaktör på den svenskspanska tidningen Sydkusten med regelbunden utgivning i Costa del Sol.
 
Analysföretaget Kairos Future har på uppdrag av bland annat Läkemedelsföreningen, TeliaSonera och fackförbundet Kommunal genomfört en enkätundersökning med frågor till 3100 fyrtiotalister och äldre femtiotalister. Enligt undersökningen säger en fjärdedel av de tillfrågade att de med säkerhet kommer att flytta utomlands vid pensioneringen.
 
 Pelle Oskarsson www.caliber.se

Inga Kommentarer

Dansk succé

text: Pelle Oskarsson

Bättre ekonomi, högre löner och lägre arbetslöshet. Vilka är hemligheterna bakom Danmarks framgångssaga?

Nathalie Ottosson, som är 21 år, kommer från Malmö och jobbar på klädbutiken Company’s i Köpenhamn.

- Jag fick jobb direkt efter min praktik. Jag trivs bra o jobbarkompisarna är jättetrevliga, säger Nathalie som är en av två svenskar i butiken.

Närmare 10 000 personer arbetspendlar från Sverige till Danmark varje dag. En ökning med 30 procent på två år. Totalt arbetar omkring 70 000 svenskar i våra närmaste grannländer Norge och Danmark.

- Jag sökte först massor av jobb i Malmö men fick blankt nej. Alla krävde arbetslivserfarenhet. Men hur ska jag få arbetslivserfarenhet om jag inte får praktik eller jobb, säger Nathalie som tycker att restiden från Malmö är okay och hon tjänar bra. Motsvarande cirka 125 svenska kronor i timmen. En ganska vanlig ungdomslön i Danmark. Långt över de svenska lönerna för handelsanställda.

 Trots växande ekonomiskt utrymme ligger Sverige i Europas absoluta bottenliga när det gäller ungdomsarbetslösheten. Omkring var femte ung svensk i åldrarna 16-24 år är arbetslös lite beroende på hur man räknar.

Ungdomsarbetslösheten i Danmark är bara en bråkdel av den svenska. I Köpenhamn bara 2,4 procent.

Anette Højland som är butikschef på Company’s märker av trycket från den svenska arbetsmarknaden.

- Jag får in runt 20 ansökningar om dagen – 15 är från svenskar. I början var jag lite skeptisk till att anställa svenskar eftersom det kan vara besvärligt att pendla. Men det har inte varit något problem. Det är ingen stor skillnad mellan svenskar och danskar. Vi har kanske lite tuffare ton i Danmark som dom måste vänja sig vid. Men jag är nöjd med min svenska personal.

I svenska medier har mycket av debatten kring Danmarks ekonomiska framgångar kretsat kring det danska arbetsmarknadssystemet ”flexicurity”.

Om man blir arbetslös har man bättre ersättningsnivåer än i det svenska a-kassesystemet. Men det är också betydligt enklare att avskeda och arbetsgivaren bestämmer vem som får sluta oavsett hur länge man har varit anställd.

- Ojdå, det visste jag inte, säger Albulena Haradinaj från Helsingborg som är 20 år och arbetar sin första dag på en av dom många barerna i Köpenhamn.

- Men så är det ju ofta på restauranger i Sverige också. Det finns mest tillfälliga jobb. Jag har jobbat på McDonalds i Helsingborg tidigare. Men där var lönen betydligt sämre. Här tjänar jag nästan 130 svenska kronor i timmen, säger Albulena som fick tipset om jobbet av en kusin som jobbar i Köpenhamn.

Undersökningar i Sverige visar att en växande andel av den unga arbetskraften i Sverige har tillfälliga anställningar, vikariat, timanställningar eller osäkra projektanställningar.

På den danska arbetsmarknaden har man skapat tiotusentals extra ungdomsjobb genom att ge äldre arbetskraft över 60 år ett attraktivt erbjudande om efterlön med 91 % av lönen – upp till ett tak motsvarande 19 000 svenska kronor i månaden. Något som många särskilt  inom slitsamma låglöneyrken som restaurang, handel och sjukvård nappat på.

Christoffer Karlsson, 19, arbetar sin första dag provanställd kock på café Victor i centrala Köpenhamn. Han har valt att jobba i Danmark eftersom han vill utvecklas och upplever att det satsas mer på maten här.

- Visst, det tar lite drygt en och en halv timme att resa mellan Helsingborg och Köpenhamn.  Men det är det värt eftersom jag har över 50 procent bättre betalt här.

Pelle Oskarsson

www.caliber.se

14 succérecept

Därför är ungdomsarbetslösheten lägre i Danmark än i Sverige:

1.) Danmark har haft en stabilare ekonomisk utveckling där tillväxten har lett till fler jobb och bättre löner än i Sverige.

2.) Danmark har bevarat sin konkurrenskraft – trots högre löner och högt skattetryck – genom höjd produktivitet, hög kunskapsnivå, mindre byråkrati och strukturomvandling.

3.) Högre löner stimulerar konsumtion och tillväxt. Genomsnittslönerna inom många danska sektorer är mer än 25 procent högre än i Sverige.

4.) Tjänstesektorn växer stabilt.

5.) Danmark har en stark tradition av dynamiska små- och medelstora företag som snabbt anpassar sig till förändringar av marknaden och konjunkturen.

6.) Flera storföretag expanderar snabbt på den internationella marknaden men behåller sina huvudkontor i Danmark.

7.) Danmark har inte fört en lika hård svångremspolitik inom offentlig sektor som Sverige. 200 000 jobb försvann inom svensk offentlig sektor på nittiotalet genom nedskärningar främst inom vård, skola och omsorg. En politik som regeringspartierna på båda sidor av blockgränsen har varit överens om.

8.) Tiotusentals danska arbetstagare över 60 år har tagit chansen att dra nytta av ett generöst erbjudande om frivillig förtidspension vilket ökat tillgången på jobb för unga.

9.) Det är lättare att anpassa sig till förändringar på marknaden genom att det är lättare att sparka och nyanställa människor efter behov.

10.) Generösare ersättningar för arbetslösa gör att konsumtionen inte rasar i lika hög grad som i Sverige om arbetslösheten ökar. Det begränsar negativa konjunkturspiraler.

11.) Danmark satsar mer på kompetenshöjande arbetsmarknadsutbildning av arbetslösa än i Sverige.

12.) Den goda arbetsmarknaden och en annorlunda arbetsplatskultur har lett till en tryggare och bättre stämning på arbetsplatserna. Det är lättare att byta jobb om man inte trivs.

13.) Det danska lärlingssystemet där företagen kan anställa unga till en lägre lön men samtidigt står för en del av den praktiska utbildningen ger en effektiv arbetsmarknad där unga får jobb samtidigt som det finns en naturlig marknadsanpassning av hur många man utbildar i förhållande till behovet.

14.) Danmark har lyckats bättre med att hålla koll på utlandsskulden. Sveriges utlandsskuld motsvarar 50 procent av BNP. Om tio år hoppas den svenska regeringen ha amorterat ner den till 40 procent av BNP. Danmarks utlandsskuld motsvarar 35 procent av BNP.

Pelle Oskarsson

www.caliber.se

Inga Kommentarer

The Celtic Tiger

text: Pelle Oskarsson 

Skattesänkningar. Är det ett magiskt elixir som sätter fart på ekonomin och utrotar arbetslösheten? Tromb har besökt Irland. Den gröna ön som gått från massarbetslöshet och ekonomisk kris till rekordartad tillväxt. En förebild för den nya svenska regeringen. Men hur vassa tänder har den keltiska tigern egentligen?

Det är söndagskväll på ”The Flowing Tide” en av Dublins många välbesökta pubar. Ikväll är det nostalgiafton med coverband som spelar slagdängor från flydda tider.

Publiken är mogen och stämningen lika välkomnande som högljudd.

Uttrycket ”Drunk as an Irishman” får verkligen en ny innebörd efter några timmar i baren.

Till och med Elvis är på besök. Något smalare kanske, men med glittrande skjorta, intensiv blick och finfina polisonger precis som originalet.

En glad och generös man kräver att få bjuda på öl och berättar att han just sålt sin villa i en av Dublins närförorter för 850 000 Euro.

Den irländska ekonomin snurrar på med rekordfart. Exporten. lönerna och  sysselsättningen har ökat snabbt.

Det som tidigare var en bidragsberoende avfolkningsbygd i utkanten av EU är nu en ekonomisk tiger.

Framgångsreceptet är ”dynamiska effekter”, friare arbetsmarknad, skattesänkningar, nedskärningar och utförsäljning av statliga bolag hävdar den nya svenska finansministern Anders Borg som nu tänker gasa på med osthyvel och yxa bland svenska bidrag och statliga utgifter.

Men kan Sverige verkligen kopiera den irländska modellen och hur lyckad är den egentligen?

I lobbyn på anrika Buswells hotel i Dublin träffar vi John Kennedy, aktiv i ungdomsförbundet Young Fine Gael, som är det ledande oppositionspartiet mot den borgerliga regeringen på Irland.

- Visst har vi skaffat oss konkurrensfördelar mot andra EU-länder genom låga skatter. Frågan är bara om det är ett försprång vi kommer att kunna behålla nu när skatterna inom unionen ska utjämnas. Själva idén är ju att locka över investeringar och arbetstillfällen från andra länder. Drar alltför många länder i samma spak blir effekten bara minskade skatteintäkter för alla.

Irland har tagit steget från ekonomisk depression och utvandring till ett skatteparadis med snabbt växande ekonomi, rekordlåg arbetslöshet och massiv arbetskraftinvandring på mindre än femton år.

Strategin har varit skattesänkningar, skattesänkningar och åter skattesänkningar i kombination med låga lönekostnader och satsningar på utbildning och forskning inom IT, läkemedel och bioteknik.

Inkomstskatten är 20 procent på inkomster upp till 270 000 kronor, skatterna på kapital är mycket låga och arbetsgivaravgifterna och bolagsskatten mindre än hälften av den svenska.

Framförallt dom amerikanska investeringarna på Irland har varit omfattande och närmare 90 procent av Irlands industriexport produceras av utländskt ägda företag.

Många multinationella företag placerar sina Europakontor på Irland och  finanssektorn och tjänstesektorn har vuxit snabbt.

Det låga skattetrycket gör också att man fungerar som transitland för export till övriga Europa. En stor del av den ekonomiska aktivitet som mäts i form av exportinkomster och BNP stannar aldrig på Irland och det finns en utbredd uppfattning om att det ekonomiska undret mest har gynnat andra.

Men många irländare som emigrerade under dom tuffa åren flyttar nu tillbaka.

Det krävs inget arbetstillstånd och över 400 000 immigranter från länder som Polen, Litauen, Korea, Indien, Kina och Nigeria har flyttat till nya jobb och en ny framtid på Irland dom senaste tio åren.

-  Vi har skapat helt nya förutsättningar för ett växande näringsliv. Inte bara genom skattesänkningarna utan också genom ett bra företagsklimat utan onödig byråkrati. Våra skatteintäkter nu är betydligt större än dom hade varit om vi behållit dom tidigare höga skatterna och arbetslöshetsnivåerna, säger Brian O Nuallain, aktiv i Ogra Fianna Fáil det största regeringspartiets ungdomsförbund.

Efter över 100 år av krympande befolkning har Irland vänt utvecklingen och nått det högsta invånarantalet sedan 1861.

Bara i Dublin bor tiotusentals polacker som arbetar med allt från byggsektor, handel och restaurangnäring till IT-sektor. Och det är minst lika vanligt med polska som irländska matbutiker.

På ett internetcafé i centrala Dublin träffar vi Anna Kedeimienza och Patrycja Piekanska – båda nyutexaminerade mikrobiologer från Polen.

- Vi söker alla möjliga jobb. Inte bara som mikrobiologer utan också butiksjobb och andra lite mer okvalificerade jobb, berättar Anna.

- Vi har bara varit här en vecka. Men det verkar som att det har blivit betydligt svårare att få jobb det senaste året. Vi har många vänner från Polen som arbetar och bor här och vi skulle gärna vilja flytta hit, säger Patrycja.

Men det är inte bara Irlands status som skatteparadis som berett väg för den höga tillväxten. Ovanligt stora barnkullar och den stora arbetskraftsinvandringen gör att den arbetsföra befolkningen är betydligt större än genomsnittet i resten av Europa.

Efter vapenstilleståndsavtalet med IRA:a på Nordirland och svångremsåren på 80-talet fanns ett stort ackumulerat investeringsbehov och basen för den snabba tillväxten lades med 330 miljarder kronor i EU-bidrag under krisåren.

Kritiker menar att det alltid är enklare att nå en hög tillväxt från en usel nivå. Att Irlands klättring varit en resa från botten till en genomsnittlig europeisk standard och att den svåraste delen av resan börjar nu.

Den keltiska tigern har varit lite hängig den senaste tiden. Efter rekordtillväxten på 10 procent per år under nittiotalet och ett kraftigt ras efter millenniumskiftet har tillväxten pendlat kring 4-5 procent. Också det över EU-genomsnittet. Men ungdomsarbetslösheten har börjat stiga igen och ligger nu på 7,3 procent för 20-24 åringar och 11,8 procent för 16-19 åringar.

Tillverkningsindustrin som placerades här på nittiotalet, lockade av överskottet på arbetskraft, låga löner och låga skatter börjar flytta ut.

Planen är att den allt mer ska ersättas av högteknologiska jobb inom IT, bioteknik och läkemedelsindustri. Men ännu är det lång väg att gå.

- Vi producerar en hel del hårdvara men alldeles för lite kunskapsbaserad mjukvara. Regeringen har satsat för ensidigt på lågskattepolitiken. Vi har en usel infrastruktur och socialpolitiken och  hälsopolitiken har brakat ihop säger John Kennedy.

Regeringen har delvis lyssnat på kritiken om att man för en alltför restriktiv finanspolitik trots stora överskott i statskassan. Inför valet 2007 har premiärminister Ahern lovat att se över dom eftersatta investeringarna i infrastruktur som motorvägar, bredband, hälsovård och barnbidrag.

Stora delar av vägnätet och dom allmänna kommunikationerna är i dåligt skick, det är mycket långa väntetider inom sjukvården och det är stor brist på platser inom barnomsorgen.

Ett annat problemområde är bostadssektorn. Trots att det byggs fem gånger så mycket per capita som i Sverige ökar bostadsbristen och priserna snabbt.

Bostadsbyggandet har en mycket stor betydelse för den irländska ekonomin. Omkring en femtedel av BNP och 12 procent av arbetskraften återfinns inom byggsektorn.

- Det är naturligtvis bra att det byggs. Men det byggs alldeles för dyrt.

Bostadspekulationen gör att priserna är gigantiskt uppblåsta. En stor del av vår tillväxt och konsumtion är lånefinansierad och om efterfrågan och byggandet faller riskerar hela ekonomin och arbetsmarknaden att falla ihop, menar John Kennedy.

På senare tid har det kommit flera rapporter om att Irlands och framförallt Dublins fastighetsmarknad kan tappa luften. Sedan priserna bottnade i slutet av 80-talet har priserna stigit med tvåsiffriga tal varje år och åtskilliga irländare har blivit fastighetsmiljonärer.

Precis som i Sverige har den omfattande bostadsbristen i kombination med låga räntor och en fördelningspolitik som lett till kapitalkoncentration hos grupper som inte behöver inkomstförstärkningar för konsumtion utan istället letar efter objekt att investera pengarna i resulterat i snabb inflation och stigande priser på alla tillgångsvärden som aktier, fonder och fastigheter.

En normalstor bostadsrätt eller villa i Dublin kan kosta 5-10 miljoner kronor och den stora arbetskraftsinvandringen tillsammans med stora ungdomskullar och bristen på bostäder gör att man kan välja mellan att sälja till överpris eller att hyra ut till överpriser i vänta på ännu större värdeökning.
Förlorarna blir dom nya generationerna på bostadsmarknaden.

Lånemarknaden känns långt ifrån trygg. I kampen om spekulationsvinster och låntagare förekommer det att bankerna lånar ut upp till 125 % av köpesumman vid en fastighetsaffär.

Som ett tafatt försök att balansera lånefarorna använder låneinstituten samma typ av varningstexter som cigarettfabrikanterna:

”Warning ­ the cost of your monthly repayments may increase ­ if you do not keep up with your repayments you may loose your home”, står det i ett av låneinstitutens skyltfönster i centrala Dublin.

Elvis och majoriteten av hans kompisar som äger sina hus och bostadsrätter sedan länge har goda skäl att rocka på.

Men för dom nya generationerna är boendekostnaderna ett mycket stort problem. Mest i Dublin, men också på landsbygden.

- Jag betalar 500 Euro ( nästan 5000 kronor ) i månaden för en liten etta. Det är relativt bra. Men som bostadspriserna ser ut nu kommer vi aldrig ha råd att köpa ett hus eller en lägenhet om jag får familj, säger cykelbudet Vinnie Doyle, som väntar på nästa körning på en bakgata i ett av Dublins växande finanskvarter.

Vinnie har ett eget företag men kör på uppdrag av en större budfirma.

- Det har varit bra fart på den Irländska ekonomin dom senaste åren. Just nu kan man kanske märka en viss avmattning och vi har mindre att göra än vi brukar. Men jag tror att dom goda tiderna kommer att hålla i sig. I alla fall några år till, säger Vinnie som inte är riktigt säker på hur han ska rösta vid det Irländska parlamentsvalet 2007.

- I stort sett alla har fått det bättre på Irland. Men en stor del av infrastrukturen som vägar och sjukvården är eftersatta och jag är besviken på att regeringen inte gjort mer för dom fattigaste. När ekonomin går bra och vi har överskott i statskassan måste vi självklart hjälpa hemlösa och andra utsatta grupper, säger Vinnie.

Olika organisationer talar om att det finns mellan 40 000 och 100 000 hemlösa på Irland.

Sedan slutet av åttiotalet har den totala arbetslösheten minskat från 17 procent till 4 procent.

Men statistiken visar också att 21 procent av den irländska befolkningen fortfarande lever i risk för fattigdom.

( Mindre inkomst är halva genomsnittsinkomsten i det egna landet. )

En bottennotering inom EU. Motsvarande siffra i Sverige är 11 procent.

Partistrukturen på Irland är mycket speciell. Det finns inte något stort socialdemokratiskt parti, och inte heller något stort riktigt typiskt högerparti. Istället definierar sig det största regeringspartiet socialkonservativa Fianna Fáil (ödets soldater) och oppositionspartiet kristdemokratiska Fine Gael ( den keltiska stammen ) som stående i centrum av höger-vänster skalan.

Fianna Fáil som vid förra valet fick 42 procent av rösterna och regerar tillsammans med det marknadsliberala högerpartiet Progressive Democrats beskrivs av utomstående betraktare som ett borgerligt populistiskt parti.

På vänsterkanten finns Labour Party, Socialist Party och Sinn Féin. Den politiska grenen av IRA som är stora på Nordirland men fick nöja sig med 6 procent av rösterna vid det förra irländska parlamentsvalet.

Den sittande regeringen med premiärministern Bertie Ahern i spetsen kommer troligen att få sitta kvar vid makten trots att Fianna Fáil beräknas tappa en del av sina mandat. Partiet är inte lika populärt som den folkkäre premiärministern som kallas ”teflonmannen” sedan hans opinionssiffror klarat sig galant trots mutanklagelser sedan det avslöjats att han mottagit stora summor från rika finansiärer i samband med en bräcklig finansiell period vid en skilsmässa för några år sedan.

Tatueraren John Hyland från Kanada slog sig ner i Dublin för 15 år sedan efter att ha rest jorden runt på sin motorcykel i 6 år. Han ser både fördelar och nackdelar med det nya Irland.

- I början på nittiotalet när jag flyttade hit var det ganska tråkigt. Det hände inte särskilt mycket. Vi har suttit här ute på vår blåsiga avbefolkade ö utan att nån har varit intresserad av att komma hit och se hur vi har det. Men nu har vi fått en underbar explosion av nya människor, ny mat och nya kulturer och hittills har det funnits gott om jobb. Jag tror att det är en viktig förklaring till att vi inte alls har samma problem med attityd till invandringen som i många andra länder.

Nya opinionsundersökningar visar dock att 78 procent av irländarna är för att man inför ett krav på arbetstillstånd för nya arbetskraftsinvandrare och John ser långt ifrån bara fördelar med den ekonomiska utvecklingen.

- Självklart är det bra med låga skatter och fler jobb om det bara gynnar alla. Men vi lever i en girig spekulationsekonomi där en stor del av tillväxten och konsumtionen är lånefinansierad. Yngre generationer tvingas finansiera den äldre generationens överkonsumtion och inteckna sin framtid genom att ta jättelån bara för att få någonstans att bo. En lägenhet i husen här mittemot kostade 20 000 Euro i början på nittiotalet. Nu får man betala 450 000 Euro eller mer. Ett litet hus här i Dublin kan kosta någonstans mellan 600 000 Euro och 1 200 000 Euro. Minst tio gånger så mycket som det skulle kosta att bygga nytt. Vad får man då behålla av sin lön? För mig liknar det en ny form av slavarbete där det i själva verket är bankerna och finansinstituten som äger både bostäderna och människorna.

På ett slitet Campus i sjuttiotalsbetong i Dublins förorter träffar vi Eimear, Asrin och John.

Studenter på Irland betalar närmare 900 euro per år i registreringsavgift till universitet och det finns inget studiemedelssystem av samma typ som i Sverige

- Man får jobba extra, hoppas på sina föräldrar eller ta banklån för att få ekonomin att gå ihop. Många gör som jag och bor kvar hemma för att hålla ner sina kostnader. Jag får mat och husrum + mitt busskort betalt av mina föräldrar, säger Eimear Rouine som läser statsvetenskap och historia.

Asrin Ghobadi som kommer från Sverige pluggar också humanistiska ämnen i Dublin men har svenska studiemedel och betalar närmare 500 Euro i månaden för ett rum som inneboende.

- Jag kom inte in på det program jag ville läsa i Sverige och tänkte att det kunde vara spännande att pröva på att läsa här. Jag gillar Dublin och utelivet men allting är väldigt dyrt.

Irland marknadsförs som ett land som satsar stort på utbildning, forskning och utveckling. Trots att Irland har mindre än hälften av Sveriges folkmängd tar 35 000 irländare högskoleexamen varje år, jämfört med 43 000 svenskar.

Studentfacket menar att utbildningarna borde vara helt gratis och att nivån på dom stipendier och studiemedel man kan söka är för låg.

- Visst är det bra att regeringen satsar på utbildningsplatser. Men vi som studerar känner knappast att vi är prioriterade , säger John Flynn som läser filosofi och historia.

Det finns alldeles för få studentlägenheter och det pågår en het diskussion om att kollektivtrafiken som många studerande tvingas förlita sig på fungerar uselt både i och utanför Dublin.

- Jag bor hemma och att pendla hit tar 4 timmar tur och retur varje dag. Jag brukar stanna här på Universitetsområdet en bit in på kvällarna för att det ska vara lite lugnare på bussen. Men det brukar ändå vara ganska trångt och det är svårt att använda restiden till att plugga, säger John

som menar den politik som förs inte är särskilt inriktad på att bevaka frågor som är viktiga för unga.

- Det finns en ganska stor politisk apati bland unga på Irland. Regeringen verkar sakna andra idéer för att stimulera ekonomin än sänkta skatter.

Nästan alla har åsikter om utvecklingen men det är väldigt få som är partipolitiskt aktiva och det är ganska få som röstar. En av orsakerna till det är kanske att det är långt mellan valen. Vi har bara val vart sjunde år och det är ganska få röstande i alla ålderskategorier. Däremot finns det lite mer engagemang i olika enfrågerörelser som miljön och den globala utvecklingen.

John är aktiv i ”World Aid Society”. En studentförening som arbetar för ökad kunskap och ökat engagemang i utvecklingsländerna.

- Vi jobbar för att regeringen ska höja biståndet från 0,7 procent av BNP till 1 procent och informerar och håller i insamlingar för att stödja drabbade av katastrofer eller konflikter. Vi försöker se till att så mycket som möjligt av inköpen på universitetet och inom studentkårens verksamhet är rättvisemärkt och vi bojkottar Coca-Cola på alla studentkårens caféer efter morden och våldet mot fabriksarbetarna i Guatemala.

Pelle Oskarsson

www.caliber.se

2007

Inga Kommentarer

Välkommen till din blogg på Bloggsida.se. Detta är ditt första inlägg. Redigera eller ta bort det och fortsätt sedan blogga!

En Kommentar